Härliga vinter

Idag kom snön som bäddade in hela staden i ett vitt, mjukt och alldeles underbart fluffigt täcke. På förskolan firade vi Lucia. Barnen sjöng så att fröknarnas ögon tårades, även undertecknads. Efter att vi sedan lunchat, lekt med lego och ätit mellanmål pälsade vi på oss allt vi hade och pulsade ut i den decimeterhöga snön. Åhhh, så härligt det var! Vi åkte stjärtlapp och hade pulkarace på gården. Barnens skratt fyllde hela gården. När klockan började närma sig min sluttid kände jag att "nej, jag vill nog helst inte alls åka hem på länge än, jag har så roligt nu. " En kollega mötte min glada ansikte i omklädningsrummet och jag berättade hur roligt vi hade det där ute, varpå hon svarade mig lika glad "åh, men det är ju sånt här vi mår så bra av". Vill bara understryka att hon hade helt rätt. :)

Hoppas nu att snön får ligga ett bra tag. Hoppas hoppas hoppas...

Kram/Värmlandstös

Magsjuka

I onsdags kväll kom helvetet hem till mig. Jag vet verkligen ingen värre "ofarlig" sjukdom än detta, magsjukan. Aj - det gör så ont. Jag har växlat mellan att sitta och gunga fram och tillbaka i soffan, skrikit och att gråta. Ännu i skrivandets stund kan jag ännu inte gå helt upprätt. Och det finns liksom inget att göra åt det, bara att försöka bita ihop.

Och jag tänker - varför glömde jag bort att ta vitpepparkorn när jag nu visste att det gick magsjukan på den förskola jag nyligen jobbat på? Jaja, hoppas man minns det till nästa år bara.

Eftersom jag arbetar med barn drabbas jag lättare än andra av denna förbannelse. Och jag minns vad sjukvårdsrådgivningen sa till mig den första gången de små gulliga ungarna smittat mig med magsjukan: "Det första dygnet känns det som om du ska dö, det andra dygnet önskar du att du hade dött".

Magsjukan är ooootroligt smittsamt faktiskt. På smittskyddsinstitutets hemsida finns följande text att läsa.

Sensommaren 2003 insjuknade över 300 personer med häftiga kräkningar, diarréer och i vissa fall feber. Nästan alla personer som insjuknat hade ätit på samma restaurang mellan 12.00 och 15.00 samma lördag. Det framkom senare att en anställd på restaurangen varit sjuk och kräkts inne på en personaltoalett på morgonen.

Jag har själv ett eget litet liknande exempel. Julafton för några år sedan, tillsammans med släkten. Av 13 närvarande personer blev 8 totaldäckade i flera dygn framöver. Det visade sig att en liten 1.5 åring var orsaken till smittspridningen.

Så nu vet ni - akta er för magsjuka människor, t.ex. mig ;)

Kram

Värmlandstös

P.S

Ta dig gärna tid att rulla ner sidan när du ändå är inne på min blogg. Där ner finns nämligen dansbilder och citat av underbara Mahatma Ghandi som uppdateras varje dag!

/Värmlandstös

Hej på er!

Ibland glömmer man verkligen hur bra man har det. Men idag när jag låg i soffan och softade (eller kanske snarare degade) så insåg jag plötsligt hur lyckligt lottad jag är som får ha det hem och den pojkvän som jag faktiskt har.

För att fira det sätter jag nu ut en bild från vår balkong som den såg ut för ungefär 1.5 månad sen. Den ser ut ungefär likadant nu, fast med lite mer is i krukorna.

Kram

/Värmlandstös

Änglar

Hej på er! På helgerna kan man mysa nästan hur mycket som helst. Igår t.ex var jag på en trevlig pysselförmiddag där en konstnär lärde oss göra änglar på olika sätt. Jag tovade min i ull och försedde den sedan med vingar och huvud av grov ståltråd. Vingarna bekläddes sedan med glaspärlor i rött, guld och glas. Måste säga att jag är mycket nöjd... Och vem vill inte ha en ängel ståendes i sitt fönster, mys*

Har aldrig tovat förut, eller ja, iaf inte sen högstadiet då vi tvingades tova ett löv... Och det var faktiskt otroligt trevligt och överraskande lätt. Prova gärna :)

Kram på er

/Värmlandstös

Feel fine - Go Green!

I fredags kunde man i Metro få tips om "3 miljörätt på axeln", dvs. snygga och smarta väskor att bära och glädjas åt. Naturligtvis miljövänliga också :)

Efter att ha kollat in dessa tips vill jag nu föra dem vidare till alla gulliga människor där ute som faktiskt bryr sig om vår gemensamma framtid.

1) www.ecobags.com
Väskor av återvunna rissäckar från Asien.
2) www.reusablebags.com
Klassiska nätkassar med antingen långa eller korta handtag
3)www.unnamei.com
Här finns inte bara skönhetsartiklar och inredningstips, utan också snygga shoppingväskor såväl som dataväskor av återvunna petflaskor.

Så håll till godo och du! - vill du beställa något så kontakta gärna mig, så kan vi dela på frakten ;)

Kram/ Värmlandstös

Barnolycksfall


I mitt jobb kan lunchrasten infalla ganska mycket precis när som helst, beroende på vilken förskola och avdelning jag råkar vara på, samt vilka tider jag jobbar för dagen. Man kan säga att jag nästan aldrig vet om jag får rast 10.30 eller 14.30. Det braiga är dock att jag nästan alltid får äta på arbetstid (11.30-12.30) så jag slipper gå hungrig ifall rasten infaller sent. Men gemensamt för alla mina matraster är att om det finns en soffa i personalrummet, så hittar man mig där under min rast! Det är ju så skönt att vila! Vissa motionerar under sin matrast. Men jag motionerar hellre till och från jobbet och vilar på det ;)



Hur som helst. Det var lunchrast och jag la mig som vanligt tillrätta i en vilosam positon i aktuell soffa när jag kom att uppmärksamma en tavla jag sett flera gånger på olika förskolor. Tavlan består av ett inrammat diplom med texten "Diplom till XXX förskolan som genomgått Röda korsets kurs i grundläggande barnolycksfall". Och plötsligt kom jag att undra över vad den kursen egentligen kan ha innehållit. En kurs i grundläggande barnolycksfall??? Finns det månne avancerade olycksfall också? ;)



/Värmlandstös

Stackars killar!

Under veckorna har jag tyvärr inte tillgång till min dator. D har den med på jobbet, och jag måste väl erkänna att han faktiskt behöver den bättre än jag. Därför försvinner många bra inläggstankar ur mitt huvud innan det sedan har blivit helg och jag har hunnit skriva ner dom.

Som kompensation kommer istället här ett gammalt inlägg som jag skrev i somras, men ännu inte publicerat. Håll till godo!

Lilla söta fröken på Trevliga förskolan tittar sig i spegeln, snurrar några varv och kniksar som en prinsessa i sin rosa klänning, tittar sedan på mig och säger: "Fröken, jag är fin idag."

Jag: "Ja, du är jättefin idag. Det är många barn som är väldigt fina här tycker jag"

Lilla söta fröken:" Killarna på dagis är inte sååå fina tycker jag" (Fingrar intensivt på sin klänning)

Jag: "Hur menar du? Är det för att de inte har klänningar?"

Lilla söta fröken:"Nej, men de är bara inte fina!!"

Ojojoj säger jag. Hennes framtida pojkvänner kommer inte att få det lätt... puh. Eller också väljer hon helt enkelt att skaffa sig flickvänner istället. Vem vet? Funkar ju det med.

/Värmlandstös

Cyckelsport

En kväll här i veckan kom jag hem alltför sent ifrån jobbet för att hinna med antingen träning på gym eller ut och gå innan mörkret föll. Därför beslöt jag mig för att prova på att cykla som träning. Jag letade fram träningskläder, mössa och vantar samt min gamla sportcyckel och gav mig iväg ut på landsvägen, eller ja, iaf cyckelbanan brevid den. Efter 40 minuter återvände jag hem med ett stort leende på läpparna. Kallt hade det varit, och mörkt... men faktiskt väldigt trevligt :) Temperaturen låg på strax över nollan. Pulsen låg hela tiden behagligt på bra fettförbränningsnivå och cykeln rullade fram med ett hummande ljud under mig.

Ett mycket bra sätt att fördriva en kväll på :D

Puss och kram

/Värmlandstös

Som om han skådat självaste jultomten

Idag hade lilla pojken ovanligt svårt att sitta stilla vid vårt mellanmålsbord. En doft spred sig snabbt genom luften,

Pojken: Fröken, jag har bajsat i min blöja

Jag; Ojdå, då får vi gå och byta den. Kan du vänta tills vi ätit färdigt först?

Det går pojken med på. Under tiden vi äter hinner han dock glömma att han bajsat och när vi är färdiga springer han ifrån bordet och börjar leka en bit bort. Jag går fram till pojken. 

Jag: Okej, nu kan vi gå och byta blöja på dig. Följer du med mig in på toaletten?

Pojken skakar på huvudet

Jag: Men du sa ju att du hade bajsat?

Pojken: Men jag har inte bajsat...

Jag: Har du inte? Vad är det då som luktar?

Pojken: Jag vet inte...

Jag: Får jag se...

Pojken vänder sig så att jag kan ta en titt ner i blöjan på honom. 

Jag: Men du har ju visst någonting här ju...eller hur

Pojken: Men det är inte bajs

Jag: Är det inte? Vad kan det då vara??

Pojken (mycket eftertänksamt): Jag vet inte.... (och nu vänder ansiktsuttrycket till något helt annat)... kan det vara en, en LEKSAK!!!

Kommentaren om leksaken var så underbar, för han såg verkligen ut i ansiktet som om han skådade självaste jultomten framför sig. Han kunde verkligen inte förstå vad han hade i blöjan, och då tänkte han tydligen någonting i stil med Wow, tänk om det är en rolig leksak till mig! Hur den skulle ha kommit dit, det verkar han inte ha bekymrat sig så mycket om... Ja, se de barna...

Kram på er!

/Värmlandstös

https://onlinepizza.se

All ära åt Linköpings studenter som nu har uppfunnit det som vi alla har väntat på - en onlinepizzatjänst!

Genom att knappa in ditt postnummer får du upp vilka pizzerior som levererar direkt hem till din dörr, ev. avgift m.m. Under respektive pizzeria kan du se meny och priser m.m. Du kan även välja bort eller till ingredienser, såser och drycker m.m. Bäst är dock att du kan välja om du vill ha pizzan inbakad, med fullkornsmjöl eller kanske med extra mycket av just din favoritingrediens! Du kan även se vilket betyg pizzerian som helhet samt din önskepizza i synnerlighet fått av andra som beställt därifrån! Tjänsten täcker hela vårt avlånga land.

Mycket gott till er alla!

/Värmlandstös

Lindy Hop!

Sedan några veckor tillbaka har jag börjat med en ny "hobby"- Lindy Hop som sällskapsdans. Det är verkligen hur roligt som helst. Aningen svårt och utmanande. Man måste verkligen hålla tungan rätt i mun, om man säger så. Men också väldigt givande och spännande. Efter en lång arbetsdag piggar en timmes Lindy Hop upp bättre än något jag hitills provat. Rekomenderas verkligen.

För dig som inte vet vad Lindy Hop är finns här nedan ett citat ur Wikipedia.org´s beskrivning av dansen:

"Lindy hop är en swingdans från New York i USA som även kallas 'jitterbugg'. Dansen skapades i Harlem på 1920- och 1930-talet, som en utveckling ur charleston... Det sägs att namnet kom till när Charles Lindbergh flugit över Atlanten och välkomnades i New York... Ordet kom in i svenskan när dansen kom till Sverige på 1940-talet. Mest förknippas nog den här tidens svenska jitterbug med swingpjattar och dansstället Nalen i Stockholm. Den svenska buggen är skapad ur resterna av denna jitterbug...I tävling och som show innehåller lindy hop ofta akrobatik, men det är inget som vanliga sällskapdansare ägnar sig åt. Som tävlingsdans räknas lindy hop i Sverige till BRR-danserna. Danssport i Sverige, där BRR-danserna (förkortning för bugg och rock'n'roll) liksom Tiodans och Line dance ingår, administreras av Svenska Danssportförbundet...Ytterst få saker kan sägas vara förbjudna i lindy hop, förutom att inte följa takten och musiken."

Sköt om er

/Värmlandstös

Om Söööta Äppletärningar och Suuura Tanter

På "Lantliga Förskolan" jobbar jag tillsammans med en kvinna som klagar för det mesta och på det mesta.

Idag klagade hon på att jag skurit äpplena i småbitar istället för rivit dom. "Barnen tycker inte om äpplen på gröten när de är så här, kanske om du rivit dom...." Hm, hur kommer det då sig att barnen vid mitt bord ätit upp hela skålen medäpplebitar alla gånger jag hitills serverat dom??? Mycket märkligt tycker jag...

Nej, nästa gång jag vill servera äpplen tänker jag göra en skål till mitt bord och sen fråga om hon vill ha en till sitt bord. Om hon då igen skulle tycka att äpplena ska rivas istället, så kommer jag att erbjuda mig att skala ett äpple till hennes bord om hon river det själv.

Varför skriver jag det här om idag - jo, dels för att det faktiskt fyller mig med en hel del kampvilja just nu. En slags märklig energi som faktiskt inte bryter ner, som irritation annars har en tendens att göra. Men jag skriver också för att min kompis B sa något så bra till mig idag på telefonen. B sa: "Låt ingen dum tjej ta ditt jobb ifrån dig - för det är faktiskt du som får lönen därifrån".

Hon har ju så rätt! Jag utför arbetsuppgifter på ett jobb som jag är utbildad för och anställd för att göra. Och då ska Surtantan faktiskt hålla sig borta från att i minsta detalj bestämma hur jag ska göra det jobbet! Nej, när jag frukost- då blir det äppletärningar. Sen kan hon få riva äpplena hur mycket som helst när hon gör frukost! Det är som att köra bil. Vi ska alla i bilen till samma mål och det tillsammans. Men det är bara en i taget som kan köra oss dit, även om man som passagerare gärna tror annat ;)

Äppletärning på er!

/Värmlandstös

Killar som drillar

Idag hade jag en intressant diskussion med mina kollegor på "Lantliga förskolan" där jag numera jobbar. Det hela har sin grund i de små "toalettsamtal" som spontant uppstår lite då och då när jag följer med barnen in på toaletten när det är dags för att kissa.

I dessa samtal med de små liven (1-3 år) framkommer det nästa jämnt att pojkarna väljer att stå upp och kissa därför att deras pappor gör det. "Så här gör pappa!" deklarerar de stolt och så "slår de sin drill" så det skvätter omkring det. Jag har därför ställt mig frågan om huruvida de små pojkarna verkligen MÅSTE stå upp och skvätta ner hela toaletten för att deras pappor gör det???

På de förskolor där jag tidigare har jobbat har man från personalens sida förespråkat att pojkarna ska sitta ner precis som flickorna gör. Men på "Lantliga förskolan" har man precis omvänd policy. Där tycker man att det är den mest naturliga sak i världen att pojkarna står upp när de kissar, och att vi därför inte kan förbjuda dem att göra det. Och visst, man lär ju knappast hitta något onaturligt med det hela, varken ur biologisk eller sociologisk synvinkel, så naturligt är det väl tveklöst, men det är banne mig inget som killar MÅSTE göra! Killar KAN sitta ner vilket skvätter betydligt mycket mindre, vilket borde vara trevligare för ALLA...killar som tjejer.

Nu tycker dock mina kollegor att killarna behöver få öva sig i konsten att stå upp och kissa, eftersom de ju kommer att göra det som vuxna. Aha - kul argument! Vill jag att min pojkvän ska stå upp och kissa hemma? - Nej, faktiskt inte. Och det av samma anledning som förut nämd - det SKVÄTTER!!! Och jag tror inte jag är ensam om att tycka och känna så.

Jag märker att jag blir lite uppeldad av det här. För det handlar ju i grund och botten om att vi hela tiden upprepar och lär våra barn hur riktiga män ska vara. Klart att de ska stå upp och kissa - de är väl inga flickor heller ???

Kom gärna med inlägg om hur du som tjej tycker och hur du som kille tycker och gör!

/Värmlandstös

Höstkväll

Ikväll är den 5e i ordningen som jag ligger hemma och är sjuk. Idéerna på vad man kan göra utan alltför stor ansträning har tagit slut för längesedan. Men de sista 24 h har faktiskt någon slags ny inspiration börjat ta tag i mig. Jag tror den kommer ur det faktum att jag nu faktiskt orkar ta korta små utflykter, t.ex. till den lokala matvarubutiken. Att komma iväg hemifrån är nog faktiskt en rätt ouppskattad konst till vardags... De flesta av oss vill ju för det mesta bara vara hemma och ha det skönt i soffan så fort vi får chansen.

Hur som helst. Ikväll hade det blivit lite för mörkt för mig att gå till butiken. Därför tog jag fram cykeln ur källaren och trampade iväg. På butiken fann jag ett paket batterier till min ficklampa, en förpackning thé samt en reabok. Nu hade jag iofs tänkt mig tre helt olika, mycket praktiska användningsområden för sakerna. Ficklampan för att lysa mig i halsen (för att se om det är rött eller svullet), théet är till jobbet och reaboken enbart för att jag ska ha något om dagarna att göra. Men när jag stod där i kassakön slog det mig hur otroligt mysigt man kan ha det med just de här tre sakerna. Plötsligt framstod mitt köp som världen bästa kombination i höstmörkret! Trampade sedan mycket nöjd hemmåt.

När jag klev av cykeln hemmavid igen svepte min blick uppåt över kvällshimlen som nu blivit alldeles fylld med stjärnor. Drog mig till minnes min barndoms stad där jag leget många kvällar under stjärnorna hemma på mammas och pappas gård. Stjärnorna syns visserligen inte lika bra här som de gjorde där. Men lika vackra är de. Och visst blir jag sugen på att övernatta ute i det fria. Men det får bli när jag blir frisk. Tror visst det är bäst så.

Nej, nu ska jag släcka datorn och tända min ficklampa istället.

Mys på er!

/Värmlandstös

Om rosor och annat vackert i våra liv

Sitter här i soffan och tittar mig omkring i vårt hem. Jag tittar på alla de vackra saker som vi har valt att omge oss med. Kanske skulle ingen annan tycka att de är vackra, vad vet jag? Men det spelar ingen roll. För jag trivs med dem, i mycket hög utsträckning. Jag hoppas att min älskade också gör det.

Och jag måste här erkänna att jag har det behovet djupt inom mig, just att få omge mig med saker vars form, färg och design tilltalar mig. Det är som med gamla böcker som man älskar. Jag kanske aldrig läser om dem igen. Men bara tanken på att de finns där i bokhyllan och att jag kan öppna luckan och titta på dem närhelst jag vill gör mig alldeles nipprig. Det är nästan så att jag får gåshud på armarna, iiihhh.

Häromdagen firade jag och min älskade vår ettårsdag. På vägen hem från arbetet stannade jag till vid Blomsterhandeln med de vackraste blommorna och köpte en bukett blodröda, sammetslena rosor till honom. Den står nu placerad i vår lägenhet på ett sånt sätt så att vi ofta ska kunna titta på den. Som en symbol för vår kärlek. (Okej, sliskvarning här, men någon gång måste man väl få vara så där galet romantisk också. ;) ) Att få köpa den buketten åt honom var så härligt. Samma känsla var det imorse när älsklingen kom hem till mig med Bulle och kaka från godaste bageriet. Det var tröst för mig som ligger sjuk hemma sen några dagar. Tänk att jag vill göra mer sånt för andra och att andra ska göra mer sånt för mig. Det handlar om att se och uppskatta varandra, att gå den lilla extra biten bara för att man vet hur glad det gör den andra! Det behöver inte handla om saker som kostar pengar. Tänk att bara få skriva några få kärleksfulla ord på ett papper som lämnas på kudden, eller att koka en kopp kaffe till sina kollegor utan att först bli ombedd.

Häromdagen såg jag på TV4:as morgonsoffa om en kvinna som startat "Anonyma klubben". Deras koncept är att göra just gott för andra människor, även om man inte känner dom. Det kan handla om att inne på blomsterbutiken köpa en ros som 5 kunder längre ner i kön får som gåva från just "Anonyma klubben". Eller att köpa en lite påse marknadsgodis som handlaren själv får överlämna till valfri barnfamilj som han ser gå förbi sitt stånd. Tänk vad jag vill vara med i den klubben! Fast jag kallar hellre det anonyma givandet för Änglahyss". För änglar är något som finns i alla religioner och trosåskådningar och som i samtliga fall antas vilja oss människor gott och välbefinnande.

Kram på er!

/Värmlandstös

Ang. mina tänder eller bristen på dem...

Hitills har jag bara haft en enda positiv sak att säga om den nya regeringen, dess politik och dess effekter på min plånbok. Nu har jag inte ens det. Det känns faktiskt lite makalöst hur en regering kan åstadkomma så mycket dumt.Det är så att man häpnar!

Det positiva jag har haft att säga gäller den tand som jag drog ut i januari i år. Min tandläkare upplyste mig då glatt om att jag var lyckligt lottad som drog ut den just i år, eftersom regeringens nya tandvårdsförsäkring skulle träda i kraft i juli i år. Den utlovade nämligen bättre hjälp till oss ganska många svenskar som behöver utföra mycket kostsamma ingrepp i våra munnar.Och att sätta in en ny tand på en titanskruv är ju nu just ett sådant ingrepp.

Men hör och häpna - vad bestämmer skitregeringen -jo, att alla vi som har hela tänder för övrigt inte ska ersättas med en enda krona vid just nya tandimplantat!!!! Hela kalaset skulle därför kosta mig ca 23 000 kr, i bästa fall :(. De tycker man ska fila ner tänderna intill och göra en brygga från dom istället. Det är bara det att filandet försvagar tänderna, vilket på sikt kommer att få dom att kollapsa. Iaf om man är så ung som jag, och ska ha bryggan hela livet.
Så - det blir ett forsatt hål i tandraden för mig - hur motbjudande det än är när man inte ens har fyllt 30. Tack för den regeringen!

Det är bara att inse att man aldrig ska ropa Hej! innan man kommit över ån...

/Värmlandtös

Näckrosteatern

"Mao, barmhärtige räddande stjärna,
förlåt oss våra borgerliga synder idag
och hjälp oss att rena
våra smutsiga, kapitalistiska själar.
Vi tackar dig!"


Jag har nu avslutat läsningen av Näckrosteatern, en av de böcker som jag tidigare i år hittade i ett av de personalrum där jag ibland vistas. (Se den 29:e Maj).

Näckrosteatern är skriven av Lulu Wang och är en delvis självbiografisk beskrivning av hennes uppväxt i kulturrevolutionens Kina. Bokens händlelser är tumultarade och brutala på många sätt. Det går nästan inte att förstå hur grymt Mao och hans kommunistparti behandlade sitt folk. Under parollen att arbetarklassen var landets förnämaste klass därför att de blint tjänade sina Herre, ordförande Mao, och sitt folk, utan att få så mycket som mat eller tak över huvudet, drevs de utbildade människorna i landet in i s.k. omskolningsläger de de skulle lära sig att förneka allt som hade med eget tänkande att göra. Detta skedde samtidigt som landets societet och de rika människorna i partitoppen, levde ett liv i lyx. De vanliga människor som suktade efter något så enkelt som kläder på kroppen plågades hela liv i läger, medans kommunnistpartiets ledning kom undan med att gå på fina baler klädda i de bästa tyger som världen kunde uppbringa. Hyckleriet visste inga gränser!

Wang använder ett ibland nästan outhärdligt vackert språk när hon beskriver sin omvärld. Och det står i verkligt bjärt kontrast till det allt det hemska som hon får uppleva och utstå. En del av de vackra beskrivningarna innehåller en sensuell dragningskraft med lesbiska förtecken.

"Kim rättade till duken på gräset och lade sig därefter på rygg. Det var ett gott tecken, hon ville tydligen också bara njuta av den underbara stjärföreställningen. Lian lade sig brevid henne. En kuslig tystnad omgav dem. Den hårda marken svällde upp av växtligheten under deras kroppar, de skenbart orörliga träden var fullt upptagna med att vaka över deras säkerhet; syrsornas sång underströk naturens tystnad; den friska brisen kändes som en varm smekande handflata över deras ansikten; den mörka himlen var som en kristall av ljus, med alla sina gnistrande stjärnor..."

Och -

"SSS... Ljudet från vattenstrålen påminde dem och var de befann sig. Snabbt gick Kim in under dushen. Lian slet de genomblöta kläderna av kroppen och där stod hon med alla sin jungfruliga hemligheter uppenbarade för den människa hon förlorat sitt hjärta till (...). Av den hackiga melodi som Kim sjöng förstod Lian att vänninnan också kände sig förvirrad. Ena stunden såg hon lystet på Lian, som om hon hade lust att äta upp henne med hull och hår; i nästa ögonblick ögnade hon henne nonchalant liksom för att säga: vad tänker du på? Jag dushar bara, ingenting annat."

Jag har även läst bitar av En oväntad semester (Marian Keyes) och Marken under hennes fötter (Salman Rushdie), men mot Näckrosteatern står de sig ganska slätt. Därför har jag lagt ifrån mig projektet att läsa dem.

Näckrosteatern är verkligen en av de bästa böcker jag har läst på länge. Och dessutom är den högaktuell just nu i samband med det pågende OS i Peking. Vill varmt rekomendera den.

/Värmlandstös

Dåliga parkeringar....

finns det gott om här i världen. En av dom står en av våra grannar för. Han har en stor bil, model varubil, som han ofta parkerar precis till vänster om utfarten från vår innergård. Sikten ut mot gatan åt det hållet är därför totalt noll. Vi varken ser bilarna som kommer på gatan, eller syns själva när vi svänger ut där. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man smyger ut och är försiktig, nej... Och idag, efter några "nära ögat" tillbud, fick jag så äntligen syn på varubilens ägare. Jag försökte snällt upplysa ägaren om problematiken med hans val av parkeringsplats. Naturligtvis blev han JÄTTESUR! och gick direkt in i försvarsställning, och dillade om att han minsann hade lika stor rätt som alla andra att parkera där. Vilket jag ju måste medge att han har. Och det sa jag till honom också, men väckte även tanken att han kanske ändå kan välja en annan parkeringsplats om en sån skulle råka finnas tillgänglig någonannanstans nära på gatan. Det kändes väl inte riktigt som att han kommer att gå mig till viljes i den här frågan. Mycket synd.

Och det stör mig att vi människor ofta verkar fungera så här. Vi låser oss i något slags "jag har minsann rätt, iaf lika rätt som alla andra att inte bry mig om mina medmänniskor" - läge. Och för det mesta är vi så säkra på att vi inte tänker ändra oss att vi inte ens tillåter oss att lyssna på vad andra människor verkligen säger. Kanske är det de säger inte så hemskt iaf??? Men det upptäcker vi aldrig - för vi har fullt upp med att bli sura och försvara "vår rätt" Piuh... Vad är vi så rädda för? Jag bara undrar. För tänk om vi faktiskt skulle lyckas mötas som medmänniskor - vore det så hemskt?

Jag drömmer om en annan värld...

/Värmlandstös

Ännu en dag...

går nu mot sitt slut och jag sitter här och tänker tillbaka på den. 

Ikväll var jag och älsklingen på en golfrunda. Först var jag så sur för att det inte gick något bra alls. Jag tänkte att nu slutar jag snart - hur kan jag vara så kass? Men döm om min förvåning när jag plötsligt rykte upp mig till 15 poäng. Det är det näst mesta jag har haft faktiskt. 16 är mitt rekord. Men snart ska jag knäcka det, banne mig. Det ska ryka ;)

Även idag har det varit väldigt varmt, om än inte som de sista dagarna. Igår var det faktiskt hela 69 grader ute på balkongen. Det säger sig självt att då går det inte att vara där. Så jag har inte ens försökt. Bara längtat till vattnet. Åh, så skönt att doppa sig i det svala vattnet. :)

Hoppas på en sval morgondag också. 

/Värmlandstös

 

För varmt

ojoj, värmen här i staden uppstiger idag till, ja, jag vet inte, men iaf 28 grader i min lägenhet eller 59 grader på dess balkong. 59 grader!!! Tidigare idag åkte jag bil i denna värme - och jag höll på att dö. Jag mådde verkligen så dåligt av värmen. Slank in på pressbyrån och köpte mig en iskall glass. Skämtade lite med kassören och sa "en sån här måste jag ha en dag som denna", varpå han svarade att jag nog mest ville ha den framför hur mycket jag egentligen behövde den. Hm... nej, för mig var det nog så att jag faktiskt BEHÖVDE den - annars tror jag att jag hade svimmat i bilen. Ush...... Vill mest bara bada i riktigt kallt vatten när det är så här varmt.

Nej, nu ska jag ta och dricka mig ett glas iskall flädersaft, inhandlad på IKEA.

/Värmlandstös

Sommardag

Det är en härlig sommardag, gräsklipparen hörs mullra utanför och jag är ledig. Den större delen av förmiddagen har spenderats framför datorn med att leta information och skapa förståelse om och för det ayurvediska tankesättet. Jag är faktiskt väldigt fascinerad av deras filosofi, och jag tycker att jag verkar må bra av att följa den. Det lilla jag nu förstått av den hitills. Idag t.ex. började jag med yoga framför teven. Sedan frukost. Jag använder mig av tv4.se tjänst "anymtime" där de har yogaprogram som man kan använda sig av när man vill. Hon som leder programmen, Josefin Sellander,  är verkligen en underbar inspirationskälla med sitt lugna sätt att instruera. Att jag sedan håller på att svimma för att jag aldrig får andas för henne, det är en annan sak :) (Kontroll av andingen är mycket viktigt inom yoga). 

Idag har jag bland annat försökt förstå vilken dosha jag är, om jag är Vata, Pitta eller Kapha. Troligtvis är jag en stark Pitta med inslag av Vata. Kapha känns långt borta. Svårare känns det att förstå om jag lider av någon slags obalans, och hur jag i så fall botar den". Men men, man behöver ju inte förstå allt på en gång. Lite spännande ska man ju ha kvar att upptäcka :)

Här kommer en länk för den som själv vill förkovra sig i ämnet:

Ayurveda-Diagnostic Test Tri-Dosha, Vata, Pitta, Kapha, Prakruti ...

kram 

/Värmlandstös

P.S Kanske har den lokala "flumbutiken" ngt att erbjuda i ämnet, i form av böcker eller så? Blir sugen att undersöka saken. 

Sedan snart en månad tillbaka bor jag och pojkvännen i en ny lägenhet. Vi har haft problem med internetuppkopplingen så jag har haft väldigt begränsad möjligt att kunna blogga. Därför får jag nu i efterhand sammafatta mina flyttupplevelser med hjälp av en liten lista över en del av de ovanliga/trevliga/galna saker som flytten fört med sig.

1) Det nyinköpta parasollet på balkongen lyfter och blåser iväg ut över parkeringen. Tacksam för att ingen fick det i huvudet!
2) Jag tvingas prova veggomat på burk och upptäcker därmed hur gott det kan vara. (Nutanas vegobullar på burk - åh, den såsen och allt. 'Mums!)
3) Jag inspekterar den lokala livsmedelsbutiken noga och blir nöjd när jag finner såväl min favorithårspray samt sin favoritmat från frysdiskarna. (Schwarzkopf Senso Touch Effekt Hairspray Ultra Fixing - inget kladd - ingen hjälm - alldeles lagom på alla sätt).
4) En lokal soptipp hemma utvecklas hemma , för jag hittar inte sopdepositionen nånstans.
5) Jag får ett alldeles eget hobbyrum! Pris ske den som byggde in två walking closets i lägenheten.

Den första flyttveckan hade jag konstant värk i kroppen av allt bärande och springade. En dag i slutet av veckan unnade jag mig så ett träningspass med fokus på rörlighet och smidighet. Och vilken lyx det var för min stela kropp! Wow! Även idag kände jag mig lite stel när jag vaknade och började därför dagen med Yoga och en kopp grönt thé. Varför tar man inte hand om sig mer? Jag märker ju hur gott kroppen mår av det här. Tror visst jag ska läsa på lite mer om yoga som tradition och livsstil. Blir så sugen att leva mer i harmoni.

kram

/Värmlandstös

Sommartorpet

Har genom SVT Play tittat på de två första avsnitten av Sommartorpet. Och upptäckt (till min stora förvåning) att vi tittare i år slipper Ernst. Jag vet inte om jag blir mest glad eller mest ledsen. Kanske mest chockad? Det här har ingen sagt till mig. Är också aningen på sängen tagen av att speakerrösten i år tillhör någon med grovt dalmål. Så har det väl ändå inte varit förut, eller? Man kan alltså på det stora hela säga att programmet ändrat karaktär rätt rejält. Inte desto mindre är det mysig och inspirerande så in i vassen att titta på det. Mindre inspirerande är dock tanken på allt slit de lägger ner på att renovera och göra snyggt. Vi tv-tittare ser ju typ 10 timmar av vad som måste vara minst 400 timmars arbete (10 veckors inspelningstid).

Förövrigt vill jag slå ett slag för SVT Play som jag personligen älskar. Tänk att kunna se ditt favoritprogram nästan när som helst och hur många gånger som helst - GRATIS. Tack SVT och public service, från hela mitt hjärta. Jag älskar verkligen SVT Play och tycker att det är synd att inte fler kanaler vågar vara lika djärva i sina webbsatsningar.

/Värmlandstös

Studsboll

Det var eftermiddag och det var inte så många barn kvar på förskolan. I stora rummet hoppar två killar på lika många hoppbollar. (Ni minns väl dom från er barndom?) Runt kring dom rör sig ytterligare några killar som ivrigt hoppas på att det snart ska vara just deras tur att få hoppa. För en av killarna blir väntan plötsligt för lång och längtan alldeles för stor. Så han bestämmer sig för att agera och slår med ett enda välriktat slag till så hårt han kan över de ädlare kroppsdelarna på en av sina hoppande kompisar, som vrålande av smärta flyger av studsbollen, som nu är fri för våldsutövaren att ta. Effektivt! Jag bara undrar - vart får de små rara barnen alla sina idéer ifrån?

/Värmlandstös

Dinosaurier i Stockholm?

Det var tidig morgon och jag samlade barnen i en ring på golvet. Här skulle det mysas och läsas saga! Dagen till ära hade jag valt ut en tokig saga som handlar om en dinosaurie som mot alla odds lyckats överleva i vår kära huvudstad Stockholm. Alla hans vänner är utdöda för längesedan och allt den stackars ensamma dinosaurien kan göra är att käka tårta i Stockholms stadshus. Eller ja, det slinker visst ner en och annan "rödgrön röra smaksatt med sliskiga moderater" också. Lille Kalle verkar under sagans uppläsning fullt närvarande, men hans frågor efteråt visar att hans visst var mest frånvarande faktiskt. Kalle har uppenbarligen inte förstått någonting om vad sagan handlade om och jag måste därför dra en resumé för honom om det vi just har läst. Så plötsligt utbrister han med en förfärad röst: "Men fröken, det finns faktiskt ingen dinosaurie i Stockholm. Min mamma har varit där jättemånga gånger, och hon har aldrig sett någon!!"

Ja, vad säger man? Ibland förstår vi fröknar verkligen ingenting. Det är väl klart att det inte finns några dinosaurier i Stockholm, eller? Har du sett någon? Rapportera isåfall gärna till mig!

/Värmlandstös

Om värme, myggor och andra fritidsaktiviteter

Dom sista dagarna har det varit så varmt här i Värmland att man mest bara velat lega och flämta i skuggan. I fredags följde jag med pojkvännen till sommarstugan som hans föräldrar håller på att bygga. Å jisses vad myckt mygg där var. Idag har jag svullna röda superkliande utslag över hela överkroppen. När ska man lära sig att använda myggsprej mot dom små odjuren?

/Värmlandstös

Fredag eftermiddag/Vilans lov

Klockan närmar sig fem, det är fredag eftermiddag och jag är helt slut. Vädret är vackert ute, och man borde inte förslösa det. Men vad gör man när fötterna värkt hela veckan, benen känts som 15 år äldre och ögonen är fulla av grus? Nej, jag tänker att det ändå inte helt fel att lata sig, i soffan, framför  något dåligt teveprogram eller så ;) Jag tror att både min själ och min kropp behöver det och jag tänker då rakt inte dömma mig själv för att jag går på de signalerna. Länge leve vilan!

/Värmlandstös

Rapport 3/6-2008

På svt.se http://http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1163387&lid=puff_1163685&lpos=lasmergick den 3/6-2008 att läsa:

"Poängen är att olika sorters mat kräver olika mycket av naturen. Och det är markåtgång och tillgång på vatten som är de begränsande faktorerna. Ett kilo nötkött kräver mellan 13.000 och 16-000 liter vatten att producera. Fläsk kräver betydligt mindre vatten, 6.000 liter per kilo, och för att producera 1 kg vete krävs 1000-2000 liter. För ett kilo potatis krävs endast 160 liter vatten.... Vi kan inte ha synpunkter på att människor i andra länder vill uppnå vår standard. VI måste gemensamt komma fram till att vi måste satsa på de gröder som är bra för miljön."

Mycket tänkvärt. Finns det något mer att säga?

/Värmlandstös

Ett under av svensk teknik, njutning i varje andetag...


Så skulle jag beskriva min nya cykel. Den är verkligen värd varenda krona. Stor och tung är den visserligen, men i gengäld så är det verkligen en stabil och rejäl comfortcykel. Tidigare i veckan har jag haft några njutningsturer med den och varit mycket nöjd. Nu ikväll har jag tagit min första tur till mataffären med den, och jodå, den funkar alldeles utmärkt även för detta. Cykelkorg fram och extra bred pakethållare bak gör att man kan handla många kassar innan cykeln blir överlastad. Detta lovar gott!


/Värmlandstös

Bortskämda barn

Att vara förskollärare är ibland som att vara mitt i ett pågående krig. De mornarna när jag ska vara på sådana förskolor spänner jag nogrannt på mig min mentala rustning för att orka med att vara en klok vuxen. Barn kan verkligen stöka och böka.

Idag t.ex. spelade jag spel med Bortskämda ungen. Jag hae tidigare under dagen haft några rejäla tamper med honom, bla vid matbordet då han vrångt skulle äta från min tallrik istället för sin egen, och på gården där han envist ville klättra över staketet för att hämta ett djur som han hett eftertraktade att få döda. För varje gång jag nu plockade poäng i spelet blev han vansinnig och hävdade ilsket att jag fuskat! När han inte kunde övertyga mig om att jag fuskat och därmed var oförtjänt av mina poäng försökte han sig på en annan taktik, nämligen att vädja till mitt vuxenhjärta genom att säga "snälla, snälla fröken, vi kan väl byta poäng du och jag" och så blinka fint med ögonen. När det inte heller gick började helt enkelt han själv att fuska. Vilket jag förståss upptäckte och påpekade. Det hela gjorde Bortskämda ungen helt vansinnig.

Ärligt talat undrar jag om det inte är så många barn idag är så fruktansvärt bortskämda att de inte kan ta ett enkelt "nej". De måsta sparkas och bitas och slåss tills de får sin vilja igenom. Antagligen gör de likadant hemma vilket resulterar i att föräldrarna inte orkar och därför ger ungarna det de vill ha. Det känns liksom lättast så. Kanske är det så att vi förskollärare är de första de möter som säger "STOPP" på riktigt och står för det. Kanske är vi de enda som orkar säga "NEJ" gång på gång och som tar konsekvenserna av det även om det innebär vansinnesutbrott och 20 minuters ilskrik kring våra öron. *Puh*

Ja, vad säger man. Är inte vi förskollärare värda vår lön - vem är det då?

Som tur är, är nu inte alla ställen så hemska så att det råder fullt krig där dagarna i ända. Det är lätt att tro det när man läser larmrapporterna i tidningarn. Nej, det finns faktiskt ställen som är helt tvärtom. Som är så underbara att de skulle förtjäna en utmärkelse vareviga dag. Där arbetet som bedrivs är så fantastiskt och bra att man häpnar. Där både barn och vuxna trivs, mår gott och utveckals i varandras sällskap. Och de ställena är mer än värda att lyftas fram och upp! Slaget om världen är ännu inte förlorat... *ler*

/Värmlandstös

Hur gammal är du?

Idag utspelade sig följande inne i ett lekrum;

5-årig flicka: "Fröken, hur gammal är du?"
Jag: "Kan du försöka gissa?"
Flickan: "Jag vet, 15!"
Jag (skrattandes): "Nej, lite äldre faktiskt"
Flickan (nu helt säker): "16!"
Jag: "Nej, jag är faktiskt äldre än så"
Flickan: "17, 18, 19..."

Ja, den här lilla korta konversationen uppväger ju iaf med råge mina gråa hår som upptäcktes så bryskt häromdagen (se 3:e juni). Tackar och bockar för det :)

/Värmlandstös

Vart ska världen sluta?

Ganska nyligen besökte jag och pojkvännen en bekant som är blind. Under besöket såg jag att det hängde massa med tvätt på linan i badrummet. Tvätten var av blandad färg, vita och svarta strumpor om vart annat. Jag kom att undra hur i all världen han klarade av att inte färga alla strumpor hej vilt, jag menar... han ser ju inte om det är vittvätt eller mörka färger han lägger i maskinen!! Jag var ju förståss tvungen att fråga honom... Och då plockade han fram en rolig mojäng som man höll mot ytan på det aktuella föremålet och så berättade mojängen vilken färg saken hade. Den kunde även berätta om föremålet var t.ex. randigt eller prickigt eller rutigt. Helt otroligt!!! Jag gick loss på mojängen och testade den på alla möjliga saker. Bland annat fick jag veta att min vita tröja var vit/grå (kanske dags att slänga den i bad med klorin?). Men vad värre var.... ah... fick jag veta att mitt hår var brun/GRÅTT!!!!!!!!!!!

Ah, vart ska världen sluta?



/Värmlandstös

Böcker i personalrummet

På en av förskolorna där jag då och då är förekommer regelbundet olika vinutlottningar. Därför brukar jag ibland skämtsamt kalla den förskolan för "Vinskolan". Dessa vinutlottningar försiggår i personalrummet, men går ändock säkerligen ingen förbi, inte ens barnen! De förs dock aningen bakom ljuset och tror säkerligen efter 5 år på bygget att de har fröknar som dricker en väldigt massa "saft" hemma, för det är så "vin" heter i förskolans värld. På så vis kan de vuxna både gömma sina laster inför barnen och njuta av att kunna prata om dem fritt - praktiskt va!

Hur som helst: en morgon när jag kom dit låg en STOR hög med böcker i personalrummet. En av förskollärarna hade rensat där hemma och bestämmt sig för att välsigna sina kollegor med lite god läsning. Jag kunde lätt ha burit med med hur många böcker som helst hem den dagen. Men här är dom som jag till slut valde:

En oväntad semester, Marian Keyes (författaren till Vattenmelonen)
Marken under hennes fötter, Salman Rushdie
Näckrosteatern, Lulu Wang
Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter, Rebecca Wells
Sofies värld, Jostein Gaarder


Jag antar att jag får återkomma med rescensioner senare ;)

/Värmlandstös

Han är 3 men i morgon fyller han ...

Idag har solen skinit (hur stavas det där ordet egentligen) på oss på förskolan. Sådana här dagar känns det lätt som att jag befinner mig i Saharas öken. Sanddynorna radar upp sig i form av ett oändligt antal sandlådor framför mig, timme efter timme. Naturligtvis är förskolan så djävulskt byggd att den omringar den lilla gården från tre håll, vilket knappast släpper in några svalkande vindar alls. Svettigt, men ger en härlig solbränna! Det var en sådan här varm dag och i just en sådan här sandlåda som följande scenario utspelade sig tidigare i vår.

Sötaste flickan gick runt ensam i sanden. Några andra barn rörde sig långt bort på gården. Klockan närmade sig stängningsdags och jag började plocka undan de leksaker som ingen längre lekte med. När jag kom till en grupp spadar och hinkar som stod i ena hörnet av sandlådan utbrast Sötaste flickan hjärtskärande: "Men vad gör du fröken, vi leker ju med dom där!" Jag tittade mig omkring och undrar vem i all världen hon kan tänkas leka med, alla andra barn är ju så långt borta... Jag frågar henne därför: "Vem leker du med då?" Svaret är "Kalle". Jag blir lite fundersam, för Kalle finns inte där. Han har gått hem för länge sedan. God pedagog som man försöker vara frågar jag intresserat: "Vad leker ni för kul då?". "Vi leker att jag är lillasyster. Jag är två år." svarar Sötaste flickan då. "Öh, jaha... och hur gammal är Kalle då? frågar jag. "Han är tre! (paus) Men i morgon fyller han 24..."

Ja, vad säger man. Barn är bara underbarast!

/Värmlandstös

Reflektion över dagen

En sak som man märker ganska snabbt i mitt arbete är hur "präktiga" förskollärare är. De är så sunda och genomtänkta så det är inte klokt. Mer beundransvärda människor finns nog inte i vårt avlånga land. I mitt jobb besöker jag då och då en förskola som ligger i en av stadens finare delar. Vi kan kalla den för "Präktiga förskolan". På en av personaltoaletterna finns att ett gammalt tidningsurklipp uppklistrat. Där står att läsa:" JA! till kaffebröd och ljudböcker, NEJ! till samarbetssvårigheter". Finns det något mer att säga? Det är ju bara så bra.


/Värmlandstös

Hej hej!

Då var man bloggare då...
Fram tills för bara några dagar sen trodde jag inte att det skulle hända. Men nu har jag ändå fastnat för lockelsen att vara både min egen tidningsredaktör och journalist i ett. Jag har ingen aning om vad den här bloggen kommer att bli eller vara, eller ens om vad den kan bli och vara... så det hela känns mycket spännande. Se det hela som "work in progress" :)

/Värmlandstös