Som om han skådat självaste jultomten

Idag hade lilla pojken ovanligt svårt att sitta stilla vid vårt mellanmålsbord. En doft spred sig snabbt genom luften,

Pojken: Fröken, jag har bajsat i min blöja

Jag; Ojdå, då får vi gå och byta den. Kan du vänta tills vi ätit färdigt först?

Det går pojken med på. Under tiden vi äter hinner han dock glömma att han bajsat och när vi är färdiga springer han ifrån bordet och börjar leka en bit bort. Jag går fram till pojken. 

Jag: Okej, nu kan vi gå och byta blöja på dig. Följer du med mig in på toaletten?

Pojken skakar på huvudet

Jag: Men du sa ju att du hade bajsat?

Pojken: Men jag har inte bajsat...

Jag: Har du inte? Vad är det då som luktar?

Pojken: Jag vet inte...

Jag: Får jag se...

Pojken vänder sig så att jag kan ta en titt ner i blöjan på honom. 

Jag: Men du har ju visst någonting här ju...eller hur

Pojken: Men det är inte bajs

Jag: Är det inte? Vad kan det då vara??

Pojken (mycket eftertänksamt): Jag vet inte.... (och nu vänder ansiktsuttrycket till något helt annat)... kan det vara en, en LEKSAK!!!

Kommentaren om leksaken var så underbar, för han såg verkligen ut i ansiktet som om han skådade självaste jultomten framför sig. Han kunde verkligen inte förstå vad han hade i blöjan, och då tänkte han tydligen någonting i stil med Wow, tänk om det är en rolig leksak till mig! Hur den skulle ha kommit dit, det verkar han inte ha bekymrat sig så mycket om... Ja, se de barna...

Kram på er!

/Värmlandstös