Han är 3 men i morgon fyller han ...

Idag har solen skinit (hur stavas det där ordet egentligen) på oss på förskolan. Sådana här dagar känns det lätt som att jag befinner mig i Saharas öken. Sanddynorna radar upp sig i form av ett oändligt antal sandlådor framför mig, timme efter timme. Naturligtvis är förskolan så djävulskt byggd att den omringar den lilla gården från tre håll, vilket knappast släpper in några svalkande vindar alls. Svettigt, men ger en härlig solbränna! Det var en sådan här varm dag och i just en sådan här sandlåda som följande scenario utspelade sig tidigare i vår.

Sötaste flickan gick runt ensam i sanden. Några andra barn rörde sig långt bort på gården. Klockan närmade sig stängningsdags och jag började plocka undan de leksaker som ingen längre lekte med. När jag kom till en grupp spadar och hinkar som stod i ena hörnet av sandlådan utbrast Sötaste flickan hjärtskärande: "Men vad gör du fröken, vi leker ju med dom där!" Jag tittade mig omkring och undrar vem i all världen hon kan tänkas leka med, alla andra barn är ju så långt borta... Jag frågar henne därför: "Vem leker du med då?" Svaret är "Kalle". Jag blir lite fundersam, för Kalle finns inte där. Han har gått hem för länge sedan. God pedagog som man försöker vara frågar jag intresserat: "Vad leker ni för kul då?". "Vi leker att jag är lillasyster. Jag är två år." svarar Sötaste flickan då. "Öh, jaha... och hur gammal är Kalle då? frågar jag. "Han är tre! (paus) Men i morgon fyller han 24..."

Ja, vad säger man. Barn är bara underbarast!

/Värmlandstös