Bortskämda barn

Att vara förskollärare är ibland som att vara mitt i ett pågående krig. De mornarna när jag ska vara på sådana förskolor spänner jag nogrannt på mig min mentala rustning för att orka med att vara en klok vuxen. Barn kan verkligen stöka och böka.

Idag t.ex. spelade jag spel med Bortskämda ungen. Jag hae tidigare under dagen haft några rejäla tamper med honom, bla vid matbordet då han vrångt skulle äta från min tallrik istället för sin egen, och på gården där han envist ville klättra över staketet för att hämta ett djur som han hett eftertraktade att få döda. För varje gång jag nu plockade poäng i spelet blev han vansinnig och hävdade ilsket att jag fuskat! När han inte kunde övertyga mig om att jag fuskat och därmed var oförtjänt av mina poäng försökte han sig på en annan taktik, nämligen att vädja till mitt vuxenhjärta genom att säga "snälla, snälla fröken, vi kan väl byta poäng du och jag" och så blinka fint med ögonen. När det inte heller gick började helt enkelt han själv att fuska. Vilket jag förståss upptäckte och påpekade. Det hela gjorde Bortskämda ungen helt vansinnig.

Ärligt talat undrar jag om det inte är så många barn idag är så fruktansvärt bortskämda att de inte kan ta ett enkelt "nej". De måsta sparkas och bitas och slåss tills de får sin vilja igenom. Antagligen gör de likadant hemma vilket resulterar i att föräldrarna inte orkar och därför ger ungarna det de vill ha. Det känns liksom lättast så. Kanske är det så att vi förskollärare är de första de möter som säger "STOPP" på riktigt och står för det. Kanske är vi de enda som orkar säga "NEJ" gång på gång och som tar konsekvenserna av det även om det innebär vansinnesutbrott och 20 minuters ilskrik kring våra öron. *Puh*

Ja, vad säger man. Är inte vi förskollärare värda vår lön - vem är det då?

Som tur är, är nu inte alla ställen så hemska så att det råder fullt krig där dagarna i ända. Det är lätt att tro det när man läser larmrapporterna i tidningarn. Nej, det finns faktiskt ställen som är helt tvärtom. Som är så underbara att de skulle förtjäna en utmärkelse vareviga dag. Där arbetet som bedrivs är så fantastiskt och bra att man häpnar. Där både barn och vuxna trivs, mår gott och utveckals i varandras sällskap. Och de ställena är mer än värda att lyftas fram och upp! Slaget om världen är ännu inte förlorat... *ler*

/Värmlandstös