Dåliga parkeringar....

finns det gott om här i världen. En av dom står en av våra grannar för. Han har en stor bil, model varubil, som han ofta parkerar precis till vänster om utfarten från vår innergård. Sikten ut mot gatan åt det hållet är därför totalt noll. Vi varken ser bilarna som kommer på gatan, eller syns själva när vi svänger ut där. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man smyger ut och är försiktig, nej... Och idag, efter några "nära ögat" tillbud, fick jag så äntligen syn på varubilens ägare. Jag försökte snällt upplysa ägaren om problematiken med hans val av parkeringsplats. Naturligtvis blev han JÄTTESUR! och gick direkt in i försvarsställning, och dillade om att han minsann hade lika stor rätt som alla andra att parkera där. Vilket jag ju måste medge att han har. Och det sa jag till honom också, men väckte även tanken att han kanske ändå kan välja en annan parkeringsplats om en sån skulle råka finnas tillgänglig någonannanstans nära på gatan. Det kändes väl inte riktigt som att han kommer att gå mig till viljes i den här frågan. Mycket synd.

Och det stör mig att vi människor ofta verkar fungera så här. Vi låser oss i något slags "jag har minsann rätt, iaf lika rätt som alla andra att inte bry mig om mina medmänniskor" - läge. Och för det mesta är vi så säkra på att vi inte tänker ändra oss att vi inte ens tillåter oss att lyssna på vad andra människor verkligen säger. Kanske är det de säger inte så hemskt iaf??? Men det upptäcker vi aldrig - för vi har fullt upp med att bli sura och försvara "vår rätt" Piuh... Vad är vi så rädda för? Jag bara undrar. För tänk om vi faktiskt skulle lyckas mötas som medmänniskor - vore det så hemskt?

Jag drömmer om en annan värld...

/Värmlandstös