"Kids say the dearest things" var ett TV-program som Bill Cosby ledde för många år sedan. Där satt små barn på små stolar och funderade över livet storheter. På barns vis försökte de förstå och uttrycka sina tankar inför de vuxna. I mitt jobb som förskollärare känns det ibland som att jag lever mitt i den Bill Cosby-showen. Eftersom jag har sekretessplikt kan jag inte dela med mig av allt det jag upplever. Men vissa saker kan jag faktiskt berätta för er:
Sedan några veckor tillbaka har jag haft en återkommande diskussion i skötrummet med en av flickorna i gruppen. Närhelst jag har bytt blöjan på någon pojke i gruppen har flickan pekandes konstaterat först att "Titta fröken, han har en snopp!" och sedan "Jag har ingen snopp!" Som den duktiga pedagog jag försöker vara har jag bekräftat hennes observationer först med orden "Nej, du har ingen snopp, för du är ju en flicka" och sedan "Men du då, vad har du? Vet du det?" Men flickan har länge inte vetat vad hon har. Därför har jag använt mig av ordet "Snippa" för att göra henne uppmärksam på att även hon har något att vara stolt över. Nu, den sista veckan verkar det som att hon har fattat galoppen. Stolt utbrister hon "Snippa" närhelst hon finner användning för det. När jag t.ex. säger åt något annat barn att sitta stilla uppmanar den här flickan snabbt som vinden "Sitt på din snippa!". Och häromdagen kom den härligaste kommentaren av alla, Vi var ute och åkte lite stjärtlapp när flickan fångade min blick och triumferade susade ner för backen med orden: "Titta fröken, jag åker stjärtlapp på min snippa!" Isn´t she lovely...
kram
Värmlandstös
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar