Böcker i personalrummet

På en av förskolorna där jag då och då är förekommer regelbundet olika vinutlottningar. Därför brukar jag ibland skämtsamt kalla den förskolan för "Vinskolan". Dessa vinutlottningar försiggår i personalrummet, men går ändock säkerligen ingen förbi, inte ens barnen! De förs dock aningen bakom ljuset och tror säkerligen efter 5 år på bygget att de har fröknar som dricker en väldigt massa "saft" hemma, för det är så "vin" heter i förskolans värld. På så vis kan de vuxna både gömma sina laster inför barnen och njuta av att kunna prata om dem fritt - praktiskt va!

Hur som helst: en morgon när jag kom dit låg en STOR hög med böcker i personalrummet. En av förskollärarna hade rensat där hemma och bestämmt sig för att välsigna sina kollegor med lite god läsning. Jag kunde lätt ha burit med med hur många böcker som helst hem den dagen. Men här är dom som jag till slut valde:

En oväntad semester, Marian Keyes (författaren till Vattenmelonen)
Marken under hennes fötter, Salman Rushdie
Näckrosteatern, Lulu Wang
Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter, Rebecca Wells
Sofies värld, Jostein Gaarder


Jag antar att jag får återkomma med rescensioner senare ;)

/Värmlandstös

Han är 3 men i morgon fyller han ...

Idag har solen skinit (hur stavas det där ordet egentligen) på oss på förskolan. Sådana här dagar känns det lätt som att jag befinner mig i Saharas öken. Sanddynorna radar upp sig i form av ett oändligt antal sandlådor framför mig, timme efter timme. Naturligtvis är förskolan så djävulskt byggd att den omringar den lilla gården från tre håll, vilket knappast släpper in några svalkande vindar alls. Svettigt, men ger en härlig solbränna! Det var en sådan här varm dag och i just en sådan här sandlåda som följande scenario utspelade sig tidigare i vår.

Sötaste flickan gick runt ensam i sanden. Några andra barn rörde sig långt bort på gården. Klockan närmade sig stängningsdags och jag började plocka undan de leksaker som ingen längre lekte med. När jag kom till en grupp spadar och hinkar som stod i ena hörnet av sandlådan utbrast Sötaste flickan hjärtskärande: "Men vad gör du fröken, vi leker ju med dom där!" Jag tittade mig omkring och undrar vem i all världen hon kan tänkas leka med, alla andra barn är ju så långt borta... Jag frågar henne därför: "Vem leker du med då?" Svaret är "Kalle". Jag blir lite fundersam, för Kalle finns inte där. Han har gått hem för länge sedan. God pedagog som man försöker vara frågar jag intresserat: "Vad leker ni för kul då?". "Vi leker att jag är lillasyster. Jag är två år." svarar Sötaste flickan då. "Öh, jaha... och hur gammal är Kalle då? frågar jag. "Han är tre! (paus) Men i morgon fyller han 24..."

Ja, vad säger man. Barn är bara underbarast!

/Värmlandstös

Reflektion över dagen

En sak som man märker ganska snabbt i mitt arbete är hur "präktiga" förskollärare är. De är så sunda och genomtänkta så det är inte klokt. Mer beundransvärda människor finns nog inte i vårt avlånga land. I mitt jobb besöker jag då och då en förskola som ligger i en av stadens finare delar. Vi kan kalla den för "Präktiga förskolan". På en av personaltoaletterna finns att ett gammalt tidningsurklipp uppklistrat. Där står att läsa:" JA! till kaffebröd och ljudböcker, NEJ! till samarbetssvårigheter". Finns det något mer att säga? Det är ju bara så bra.


/Värmlandstös

Hej hej!

Då var man bloggare då...
Fram tills för bara några dagar sen trodde jag inte att det skulle hända. Men nu har jag ändå fastnat för lockelsen att vara både min egen tidningsredaktör och journalist i ett. Jag har ingen aning om vad den här bloggen kommer att bli eller vara, eller ens om vad den kan bli och vara... så det hela känns mycket spännande. Se det hela som "work in progress" :)

/Värmlandstös