Höstkväll

Ikväll är den 5e i ordningen som jag ligger hemma och är sjuk. Idéerna på vad man kan göra utan alltför stor ansträning har tagit slut för längesedan. Men de sista 24 h har faktiskt någon slags ny inspiration börjat ta tag i mig. Jag tror den kommer ur det faktum att jag nu faktiskt orkar ta korta små utflykter, t.ex. till den lokala matvarubutiken. Att komma iväg hemifrån är nog faktiskt en rätt ouppskattad konst till vardags... De flesta av oss vill ju för det mesta bara vara hemma och ha det skönt i soffan så fort vi får chansen.

Hur som helst. Ikväll hade det blivit lite för mörkt för mig att gå till butiken. Därför tog jag fram cykeln ur källaren och trampade iväg. På butiken fann jag ett paket batterier till min ficklampa, en förpackning thé samt en reabok. Nu hade jag iofs tänkt mig tre helt olika, mycket praktiska användningsområden för sakerna. Ficklampan för att lysa mig i halsen (för att se om det är rött eller svullet), théet är till jobbet och reaboken enbart för att jag ska ha något om dagarna att göra. Men när jag stod där i kassakön slog det mig hur otroligt mysigt man kan ha det med just de här tre sakerna. Plötsligt framstod mitt köp som världen bästa kombination i höstmörkret! Trampade sedan mycket nöjd hemmåt.

När jag klev av cykeln hemmavid igen svepte min blick uppåt över kvällshimlen som nu blivit alldeles fylld med stjärnor. Drog mig till minnes min barndoms stad där jag leget många kvällar under stjärnorna hemma på mammas och pappas gård. Stjärnorna syns visserligen inte lika bra här som de gjorde där. Men lika vackra är de. Och visst blir jag sugen på att övernatta ute i det fria. Men det får bli när jag blir frisk. Tror visst det är bäst så.

Nej, nu ska jag släcka datorn och tända min ficklampa istället.

Mys på er!

/Värmlandstös

Om rosor och annat vackert i våra liv

Sitter här i soffan och tittar mig omkring i vårt hem. Jag tittar på alla de vackra saker som vi har valt att omge oss med. Kanske skulle ingen annan tycka att de är vackra, vad vet jag? Men det spelar ingen roll. För jag trivs med dem, i mycket hög utsträckning. Jag hoppas att min älskade också gör det.

Och jag måste här erkänna att jag har det behovet djupt inom mig, just att få omge mig med saker vars form, färg och design tilltalar mig. Det är som med gamla böcker som man älskar. Jag kanske aldrig läser om dem igen. Men bara tanken på att de finns där i bokhyllan och att jag kan öppna luckan och titta på dem närhelst jag vill gör mig alldeles nipprig. Det är nästan så att jag får gåshud på armarna, iiihhh.

Häromdagen firade jag och min älskade vår ettårsdag. På vägen hem från arbetet stannade jag till vid Blomsterhandeln med de vackraste blommorna och köpte en bukett blodröda, sammetslena rosor till honom. Den står nu placerad i vår lägenhet på ett sånt sätt så att vi ofta ska kunna titta på den. Som en symbol för vår kärlek. (Okej, sliskvarning här, men någon gång måste man väl få vara så där galet romantisk också. ;) ) Att få köpa den buketten åt honom var så härligt. Samma känsla var det imorse när älsklingen kom hem till mig med Bulle och kaka från godaste bageriet. Det var tröst för mig som ligger sjuk hemma sen några dagar. Tänk att jag vill göra mer sånt för andra och att andra ska göra mer sånt för mig. Det handlar om att se och uppskatta varandra, att gå den lilla extra biten bara för att man vet hur glad det gör den andra! Det behöver inte handla om saker som kostar pengar. Tänk att bara få skriva några få kärleksfulla ord på ett papper som lämnas på kudden, eller att koka en kopp kaffe till sina kollegor utan att först bli ombedd.

Häromdagen såg jag på TV4:as morgonsoffa om en kvinna som startat "Anonyma klubben". Deras koncept är att göra just gott för andra människor, även om man inte känner dom. Det kan handla om att inne på blomsterbutiken köpa en ros som 5 kunder längre ner i kön får som gåva från just "Anonyma klubben". Eller att köpa en lite påse marknadsgodis som handlaren själv får överlämna till valfri barnfamilj som han ser gå förbi sitt stånd. Tänk vad jag vill vara med i den klubben! Fast jag kallar hellre det anonyma givandet för Änglahyss". För änglar är något som finns i alla religioner och trosåskådningar och som i samtliga fall antas vilja oss människor gott och välbefinnande.

Kram på er!

/Värmlandstös